Pappa och en go vän!

Läste ett kalas bra inlägg hos HANNA idag om att vi allt för ofta övertränar våra valpar och därmed bränner ut dom. För er som följt mig ett tag vet att det var precis det jag gjorde med min fina Heffeli. När jag fick honom hade jag enorma drömma om vad vi skulle göra då jag märkte att han var väldigt lättlärd.. Tyävarr gick det där överstyr och när jag la på lite krav [på TOK förtidigt] så brände jag helt enkelt ut honom. Något han inte hämtat sig från än bortsätt från i spåret men där hände det aldrig..
Rappi har fått lära sig mycker och visst kan man tycka att de är förtidigt men hon har enbart fått lära sig saker hon själv velat och det är mikropass hon gör och totalt kravlösa. nu kommer hon få spåra lite och mogna till sig ett tag, kanske träna lite plats för att lära henne att slappna av men annars kommer hon få "leva livet".

Har även pratat av mig all oro med pappa och en go vän. Skönt med vänner som peppar och dessutom bankar lite vett i den annars tomma blonda skallen ;) Känns i alla fall som att jag är beredd att mötra framtiden och jag LÄNGTAR faktiskt! Blir hem och prata lite vett med min far som vet hur man s´kjuter lagom stora hål i mina rosa heliumbalonger så att jag inte trillar ner helt men tappar lite höjd. Ibland är det tur man har föräldrar!