Du fattas

Alla dagar blir inte riktigt som man tänkt, min blev verkligen inte de. Började med att farfar ringde och sa att han åkte in med Nero tll djursjukhuset för han kunde inte bajsa och spydde... några timmar senare ringde mobilen igen och sen rasade min värld. Har gått 24 660 steg och jag önskar att jag inte hade tagit något av dom för inget har varit av glädje.. Min fin underbara Prins finns inte mer! 

Kommer inte kunna bli nockad av de gigantiska huvudet i morgon, ramla bakåt av en klump som ska upp i famnen eller få hela ansiktet ner dränkt av slem efter våra pusskalas... den matgalna giganten med väldens bästa tålamod som stått på dagis där barn dragit honom överallt, hunden som visade mig utställningarna, tog mig ut på lydnadsplanen, drog in mig i grönkläderna, retade galla på mig när han skulle kissa eller vägrade bad med framför allt killen som var allas favorit finns inte mer. Kan inte förstå de... 46kg lämnar märken överallt men de största då dom försvinner.. Värst av allt är att jag inte hann krama dig idag och nu kan jag aldrig göra de mer! 

Du kommer alltid finnas killen och hoppas jag får se delar av dig i en hund framöver. Vet att du aldrig kommer lämna mig! Du gav mig allt och du slutade aldrig dela med dig av din kärlek, älskade älskade NERO!