Lättare

Måste säga att hundgården i mitten kändes enorm idag och tom va den fortfarande, stod där en lång stund och var bergsäker på att min klump skulle komma ut och köra sitt yogapass innan hans lurviga svans började vifta. Samtidigt som jag visste att han kommer inte komma ut... alla vet de samtidigt som alla vägrar tro på de.

Tack alla som tänkt på oss, även om de gör att vi får tillbaka honom så värmer det!! 

Finare ansikte finns inte! 

Tog i alla fall Mikki med mig till stan för lite uppmuntring, godiskäk, chipsmatande och film tillsammans med Edman. Dagar som dessa är en vän som han guld värd. Bara slippa vara ensam och någon som faktiskt förstår vad hund betyder men inte tvingar mig att prata! Kändes grymt mycket bättre när jag åkte hem, ringde även Jeanette för att få höra att jag tänkte rätt om lite saker och försöka få lite ordning på mitt liv. Så nu är två ansökningar till högskolan inskickade och de blir kanske fler i morgon, ska kolla lite på jobb med! 

För att rensa huvudet ännu mer åkte jag och Mikki och tränade... Min älskade lilla skithund! Hon kan verkligen de där med att rensa själen från de som gör ont!
Med fickorna laddade till MAX med köttbullar [synd att dom luktar så illa...!] började vi traska. Inga trängningar, inga ljud och en svans som mellan varven gav en glädjeviftning. Har svårt att beskriva känslan men vi trampade som EN och för varje steg kändes de bättre inombords. sättandet och läggandet var hur fina som helst och ställandet va Så kul att se, mammas gris! hon tänker helt rätt och hon står framföra allt tryggt. Vi kommer framåt och ångesten på träningarna blir bara mindre och mindre..! Fjärren funkar, alla tre skiften sitter om jag är nära men kan inte begära mer då vi inte tränat på de :)

Rutan va de lite strul med och hon fick inte riktigt kläm på de de första skicken. Valde att runda den och komma in i den från ovansidan så fick visa henne vart jag ville att hon skulle och sen gick de bättre. Konan va dagens gulkorn då hon inte tvekar en sekund utan är helt i de klara med vart hon ska. 

Ett moment vi har haft i vila är vittringsapporteringen så idag blev de grundträning igen och hon har riktigt fina avlämningar nu. Ska bli kul att se hur de går när fler pinnar kommer till. Sen hände de som inte FICK hända...

Tänkte avsluta med platsliggning och hade kört några nerlägganden och hade pendlat lite i avstånden och hon låg verkligen lugnt och tryggt. När jag är påväg tillbaka för att belöna henne kommer de en groenendael galopperandes rätt mot Mikki och jag hör ägaren stå och skrika på den... Tänker att han får bara inte nå Mikki, hon ligger och litar på att de inte ska hända henne något och jag har lämnat henne. tack och lov hade jag lagt belöning bakom henne så låter henne ta den eftersom hon fortfarande låg med hakan i backaen och inte verkade berörd av hunden. Kallade in henne och var måttligt munter mot den svarta saken som ville till henne. Tack och lov lyckades ägaren på typ kommando nummer 5690 få hunden att reagera och åtminstone stanna.... tur för honom att jag har en trevlig hund! 

Mikki verkade iof inte fatta varför hon behövt resa på sig och verkade inte speciellt berörd.. [hallå morsan, kaninte hjälpa att jag är så snygg!?! alla hundar vill ha mig] la i alla fall om henne för att se så hon inte tagit åt sig men hon la sig med ro [tur för ägaren..!!!] Blir att träna ännu mer på platsen så hon glömmer dagens incident! 

Känns i alla fall lite lättare nu även om de är långt ifrån bra...!