Dag II

Ytterligare arbete med mitt hjärnspöke. Kom fram till att Rappi dragit nytta av att jag inte menat vad jag sagt och att jag dessutom inte sagt åt henne när hon gjort fel då jag tänkt "ne men hon kan kanske inte" och därmed låtit henne välja de som varit bekvämast. Att stå. 

När jag menade vad jag sa och hade talat om för min lilla trotsdam att man gör som jag säger [även om man inte tycker att man måste] så la hon sig VARJE GÅNG och dessutom med bättre och bättre fart.
Lycka! 

Kommer bli en hel del pengar som ryker på bensin och tid som läggs på att åka bil framöver för att få den hjälp och energi i träningen jag behöver men de kommer vara värt de. Så värt de! 

För er som undrar vad Blixt har gjort i helgen så har han fått miljöträna. Titta på andra hundar som tränar. Mysa i mammas knä. Vakta bilen. Skälla på hästar som vägrar stå till och mellan varven trixa lite. Han har även fått springa lite på agilitybanan som stod uppställd. Nyttigt för min lilla tonåring!

l

Träningsläger med hundnördar

Precis landat hemma igen efter en helt fantastisk helg med ett gäng hundnördar [japp de finns fler som mig]. Helgen kunde inte varit bättre. Tack ALLIHOP!

Dag 1!

Startar med platsliggning. Får ligga mellan Tila och Ronja. Utmärkta lugna hundar som ger mig tid och lugn att konstatera att Rappi sedan länge glömt tävlingen. Bara hennes mamma som tror hon fått minnesbild [den där Hanna kan sätta huvudet på spiken ibland]

Väntar på vår tur [så underbart att få se/hjälpa alla andre ekipage under tiden] , börjar och ber gänget titta på mitt och Prinsessans fria följ, traskar lite för att visa hur de ser ut för att sen stämma av.  Lägger hunden & folket säger de jag egentligen vet men SÅ ofta glömmer. Rappi har ett grymt fritt följ. Punkt. [att jag sen förstör för henne lite då och då är en annan femma]

Fick avsluta att med Hedman som chef fick springa som en jubelidiot [i ett försök att springa ifrån min hund] för att hjälpa till att hitta rätt energi hos MIG svårt men de gick. Nöjd!

Under pass två ville jag lösa mitt ENORMA hjärnspöke. 

LÄGGANDE UNDER GÅNG!

Fick ställa upp och göra ett. Rappi stod. Gjorde om, Rappi stod.

Fick lägga hunden och göra momentet själv utan hund [kan lova er att försöka bli ett med mattan i arenan bränner på knäskålarna] innan jag fick ta med Rappi.

Hon följde inte med osv för att jag inte kan mena vad jag säger.

Matilda bröt ihop.

Jag är så otroligt hårt drillad i att jag är värdelös på hund. Jag kan inget och jag har inte tävlat något. Att jag sen titt som tätt behöver försvara mig och Rappi i varför jag kör henne och varför vi gör de vi tycker är kul är jobbigt. Lite stöttning och sen gjorde vi de igen. Hon kan jag vet de och jag vet att jag faktiskt har lärt henne de. Två lägganden på raken [önskar jag kunde förmedla den lättnaden som spred sig i bröstet] 

För faktum är

Pärlan var min första hund och dessutom en skarp sådan. Hon tvävlade jag IPO I och UHP med, mer hann vi inte innan hon lämnade mig . 

Nero tog LP I, BH prov och var mer eller mindre klar för Certprov inom hemvärnet när han dog.

Bezzie och jag tog SM guld i BSL ungdom med endast ett fåtal träningar och där hävdar många att jag tog enkla vägen och tog en färdig hund, men de ska gudarna veta att de är mkt svårare än att köra sin egen många gånger.

Gizmo gjorde ett BH prov innan han flyttade till Lajjan.

Mikki och jag vann SM  i BSL ungdom med EN veckas träning och då hade hunden stått i ett år! Att vi inte tog pris i LKL va mkt på grund av att vi inte hann.

Zo har tävlat både LKL I, UHP och Rally.

Så med facit i hand så är jag faktiskt inte så kass som många fått mig att känna. Jag har tagit ett gäng hundar ut på tävlingsbanan, inte till några höga klasser men INGEN har tyvärr blivit äldre än 4!! [Mikki va ju vara ett år hos mig och de som 6åring och Zo lever tack och lov fortfarande] Jag har inte hållt på länge och jag har verkligen inte haft en rolig resa genom hundvärlden så ni anar inte hur skönt de är att för en gång skull få känna sig duktig UTAN att någon ska hitta något sätt att försöka ta de ifrån mig! 

dag två får vänta...! 

Ni är oslagbara!