Struntat i en fobi

Jag har inte många fobier men några finns och en av dom är mörkt vatten. 

Jag får mer eller mindre panik när jag ska simma i det och tror hela tiden att något ska komma och ta tag i mig [löjligt kan tyckas när man bara har sjöar med ofarliga fiskar här...]. Så när jag skulle hänga på min mer eller mindre galna bror och åka wakeboard så var de inte att trilla jag oroade mig för... Sjön vi åker på är nämligen mer eller mindre kolsvart! 

Väl nere i vattnet hade jag fulle sjå att hålla koll på vad jag skulle göra så hann inte tänka på att jag låg där och guppade innan starten. Ganska bra att åka gick de med! 

Hundarna har fått sitt med. Blixt ett kort lydnadspass [lite positions drill] i väntan på att de sista minuterna på Rappis spår skulle gå och som ni förstår så har Rappi spårat idag igen. 

1470 meter och de må kanske inte ha gått så mycket upp och ner [även om vi hade en galen backe i mitten] men underlagen var inte dom snällaste hon fick dessutom spåra i mer eller mindre mörker i slutet.  

Dagens underlag var sjukt varierande. De gick från 

blåbärsris -> kalhygge -> motionsspår -> mossa/skog -> blåbärsris -> grusväg -> kalhygge -> stig -> skog -> SLUT 

Måste säga att hon är otroligt spårklok. Analyserar terräng och dess skiften hur bra som helst. 

Fina markeringar på samtliga föremål och läcker attityd till arbetet överlag. Så med andra ord känns de som att vi hittat tillbaka till vår spårglädje. Jag vågar lita på att hon löser problemet helt enkelt och so far har hon ju inte direkt gjort mig besviken! 

ett stycke ficklampa! 

Dagens alla apporter!