tisdag 7 juli 2009

Dåtid


Jag tror alla har någon händelse i livet som vänt vardagen upp och ned. Min är den kvällen min framor dog. Mitt och många andras liv skulle aldrig mer bli som vanligt. För det första var hon den kvinna alla trodde skulle kunna bli långt över hundra, hon blev 70... Farfar som nu är bland de bästa jag har kände jag inte då. Det låter hemskt men så var det. Han var en gubbe av den gamla skolan då mycket var fyllt av disiplin och respekt. Och tro mig han hade både på oss barn.
När Farmor dött frågade han om han fick köpa en hund till mig och efter det vet ni ju hur det gått.
Många skratt och många tårar.

Det jag menar är att ibland händer hemska saker men vem säger att de inte kan komma något gott från de? Farfar fick upp ögonen för familjen och hur dyrbar den är. Jag själv fick det jag önskat mig mest och enorma äventyr + massa nya vänner.

Ändå önskar man ibland att man skulle kunna få leva ett annat liv, men lika fullt kan man inte riktigt bestämma sig för vad det är man vill ta bort eller få. Vem vet hur de perfecta livet är. Det är inte de Hollywood folket lever i alla fall. Man blickar tillbaka på de som hänt, fastnar lätt i det förflutna och ibland svävar man på rosa moln om framtiden. Allt blir inte alltid som man tänkt sig. Men de kanske är lika bra det för annars skulle alla vinna VM, Vara miljonärer och inte göra ett skit.

Vet inte riktigt vad jag ville få ut av de här, va något jag kände för att skriva ned bara.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar