Jobbigt...

Vad ska jag säga? Mitt liv är verkligen inte som jag önskar att det vore, faktiskt värre än jag vågat fantisera att det kunde bli. Har varit sjuk i 6månader & på en person som mig är det hemskt. Jag vill alltid göra allt jag gör 110%, när jag inte kan det blir jag illa till mods och känner mig misslyckad. Tänk då att ha gjort det i 6månader, då kan vem som helst räkna ut att man inte mår toppen.  Sen har det ju blivit värre de senaste veckorna & idag var jag tillbaka på sjukhuset för undersökning.  Ut över detta är jag ”kurator” åt långt många fler än jag borde, sitter och lyssnar på hur andra mår dag ut & dag in. Skolan ska man också prestera i för jag vet att jag kan. Allt detta har funkat fram tills nu, nu orkar jag inte mer. Känns som om golvet jag stod på har gått sönder. Att alltid försöka vara glad för att jag alltid varit det är jobbig, att ingen ser hur jag egentligen mår är värre. Jag är just nu nere i en grop som är riktigt svår att ta sig ur då jag utan att vilja det tappat många av mina stödjande pelare. Tyvärr de som betydde mest & gjorde mig glad. Hoppas verkligen undersökningen inte visar något för nu börjar det ta stopp för mig. Visst jag vill mycket men jag vill bara kunna göra något fullhjärtat, 110% en gång till!  Det är tungt, riktigt tungt just nu!

 

//M