tisdag 27 november 2012

Jag hade spenderat förmiddagen ute tillsammans med Ronny Boy

Jag gillar henne allt som oftast. Ibland lite mindre. Ibland lite mer. 
Jag gillar hennes bäst när hon hittar på roliga saker med mig. 
Värst är när hon får för sig att duscha mig. Då gillar jag henne inte alls. 
Min tvåbening alltså. 

Idag kom hon för att hämta mig och Zo för vad hon påstod, äventyr. Jag hade spenderat förmiddagen ute tillsammans med Ronny Boy och jobbat på en lerinpackning. Har läst att de ska vara bra för hyn såhär på hösten. Var riktigt nöjd och ville visa hur väl jag masserat in allt för tvåbeningen och när hon kom tillräckligt nära hörde jag saker som att "Så underbart. Du är då helt otrolig". De ni. Inte illa va?! konstigt nog verkade hon inte alls så glad som orden borde innebära....

Fick sen leka lite ute på en gräsplan och lära tvåbeningen gå bredvid för att sen stå stilla medans jag bättrade på inpackningen genom lite race genom vattenpölarna. Hon hade för ovanlighetens skull med sin en kompis som tyckte mina race var roligare än min tvåbening.
Hörde något mutter om att jag har koncentrationssvårigheter. JAG?!? bara hon som inte vet något om skönhet och vikten av att ta hand om sig själv.

Blev sen inlåst i bilen med surpuppan Zo. Jag förstår verkligen inte varför man ska vara så otrevlig mot alla bara för att man sitter i en bur. Morra mot andra låter inte speciellt attraktivt. Inte konstigt hon är singel!

Trodde sen vi skulle åka hem men tvåbeningen verkade vara på bra humör så hon hade en överraskning. Vi skulle få styrke springa, ni vet springa och dra runt på tjockisen. Har ju bra fått göra de två gånger innan då tråkmånsen på två ben insisterat på att jag varit för liten. Så tänkte att idag skulle jag visa henne vad hon missat, vilken idiot hon varit som inte tagit med mig innan och jag tror jag lyckades.

Två varv på en cirkel som var 1,25 fick vi springa. Zo ville inte springa lika fort som mig. Hon svamlade något om att tjockisen skulle bli sur om man sprang för fort då hon inte hinner med och kan snubbla. Så fick motvilligt hålla ett lägre tempo men var noga med att lyssna på alla direktiv tjockisen gav. Ska tydligen vara nyckeln till att få följa med igen. Tycker dock hon tjatade väldigt mycket "SAKTA" "RAPPI TA DE LUUUUGNT!!".. ja mena lugnt kan man ta de när man sover eller är död.


Framme vid bilen sen så visade de sig att jag imponerat ganska bra på tjockisen. Hon mumlade massa fina saker om hur duktig, snabb, okomplicerad och lätt jag var. Att jag kunde springa förbi hundar och lyssnade så bra. VAD VA DET JAG SA!! 

Nu ska jag tugga klart mitt ben!
Stay safe!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar