då har man gråtit igen..

En kommentar. Ett faktum. En träning. En FANTASTISK hund och jag satt och lipade mitt i hallen.

De var Jeanette som påpekade hur dålig jag är på att "se" vart jag ska gå och ge min lilla prinsessa en chans att göra rätt. Så enkelt men ändå så svårt.
Med fokus på att "se" gjorde Rappi sitt bästa FF på läänge. Fint läggande och sen testade jag hennes ordförståelse. Hade innan hon togs in satt upp rutan i ena delen av hallen och nu stod jag i andra. Satte henne och bad henne springa till rutan.
När världens vackraste stannar fint i rutan brister de och jag sitter på golvet och gråter.

Ger jag henne chansen så får jag verkligen sååå mycket tillbaka. Finns inga ord för hur glad hon gör mig och jag kan inte ens ner träningen i ord. Så ni får försöka föreställa er känslan. Tränade en del del till och allt med samma fantastiska känsla.

UNDERBARA HUND!