älskade november...

November kan verkligen vara trist.. spöregn, blåst och några få plusgrader gör att man fryser till is så fort man stannar upp två sekunder. Helt underbart. Nästan.

lilla Mathilda och jag trotsade ovädret idag med. Med ett par extra par kläder nedpackade stoppade vi in hundarna i bilen för att åka och spåra. Mathildas lilla cocker fick två spår för att ge henne chansen att greppa vad det handlar om [en hund som har tre centimeter ner till backen är väldigt svåra att styra när de är överllt och ingenstans..]. Det sista spåret som var lite längre gjorde hon riktigt fint :')

Lilleman fick ett spår i form av en blixt. Start och slut sträckan i medvind och mittensträckan i sidvind. Tycker att han va lite slarvigare än igår men samtidigt så var det ju inte de optimala vädret... fick i vilket fall en riktigt fin respons när jag bad honom försöka lite bättre [han var ju tyvärr inte så hungrig som jag hade velat.. råkade ge honom frukost när tankarna var någon annan stans..]
Roligast var att se honom arbeta i vinklarna som idag var utan näring och dessutom i blåsten. Var inte helt säker på om jag skulle lägga vinklar idag men tyckte inte att sältet var tillräckligt långt för att ett rakt skulle ge oss den träning jag ville åt. Han stannade och stod verkligen och försökte klura ut vart hans lilla spår tagit vägen. Mammas lilla tuss :')
Han har även ställt upp som lärare i klicker och hämtar numera borstar när Mathilda ber honom. Man blir ju bra stolt över honom när han visar sig från sin bästa sida!

Nu ska jag ut och rasta lite hundar innan barnen ska stoppas om. Kommer med all säkerhet somna tidigt jag med! :)
I morgon ska vi försöka köra lite lydnad med Zo som inte gjort något på ett par dagar.