Igår började dagen med spår där Heffa fick uppleva vinklar för första gången. Lilla tussen va stensäker på att spåret gick rakt fram och att han tappat bort sig innan han kom på idén att kolla i sidled. Vinkel nummer två gick mycket bättre då han började tänka riktningsförändring mycket snabbare. Han försökte däremot göra de lätt för sig i spåret genom att bli lite hög i nosen [inte vindande utan mer flytande] men var mer än nöjd med honom! Zo fick bara komma ut och leka lite med apporterna då jag inte hade energin för att ta mig an henne.
Hemma igen byttes de från hundkläder till något mer uppklätt för att sen möta mina goa tjejer. En mysig middag med Breaking Dawn som avslutning. Med en förkärlek till muskler och varulvar med det utseendet kunde kvällen inte blivit bättre! Det enda som drog ner kvällen från perfekt till grym var alla de människorna som spydde på bussen hem...
Med lite sömn i kroppen [sov dåligt natten fredag-lördag och på tok för lite inatt] var jag lagom motiverad för att dra ut och spåra idag, även om jag skulle ha flera goa människor med mig. Motivationen kom däremot som en bomb när jag mötte min lilla Prins. Han viftade så mycket på svansen att han tillslut tappade balansen och trillade och då går de inte annat än att fyllas av glädje och motivation!
Spåren idag gick som förväntat om möjligt lite bättre för Heffa.
Zo började superfint men sen hamnade vi i konflikt vid apport nummer ett och sen blev de lite svårjobbat. Hon fick dock en grymt bra minnesbild i slutat så jag hoppas att hon har kvar den i morgon för då kan vi göra framsteg.
 |
| Heffas spår idag |
Lilleman är jag faktiskt imponerad av idag [vet att han hyllas väldigt mycket just nu men han presterar faktiskt] ett långt spår med tre vinklar, lite längre än ett IPO I spår fick han idag. Meningen var att lära honom tänka rätt i vinklarna och därmed låg det föda i allihop. Första sträckan gör han riktigt bra, han är lite sprallig men det tar jag på mig då framföringen inte var kanon. första vinkeln tog han fint och på andra sträckan fick han en påminelse om att man spårar och inte flurrar, även om flurret var väldigt litet så ville jag inte släppa igenom det för han är ju en sån hund som påminner mig om hur korkat det är att se mellan fingrarna med vissa saker... Sen gick han så fint så. Trettio meter innan slutat gav Mathias mig däremot en mindre variant av hjärtinfarkt då han traskar rakt över mitt spår, en färsk förledning med andra ord men Heffa noterar inte ens förledningen [Blivande FH hund ;)] och jag är megastolt över min lilla valp! Ska bli kul och se hans spår i morgon!
Tack alla för en trevlig dag ute på ängen! Ni är guld värda!
Nu blir de att krypa upp i soffan och glo på lite film innan man somnar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar