utan ett galler

Efter jobbet idag skyndade jag mig hem för att packa in Zo och de lilla monstret aka Rappi i bilen för att åka till Jönköping och skyddträning! På vägen skulle jag bara svänga in på en djurbutik för att klaga på en sak på gallret jag köpte förra veckan. Detta besök slutade med att gallret blev kvar på affären... [visade sig vara en idiotisk idé att gå med på..] 

Mötte upp Mattias och Stefan för att sätta igång med lite träning. Det börjar bli roligt att träna med lilla Zo nu. Bevakningarna är riktigt fina, lika så växlingarna. Hennes för stunden största minus är problemet att koncentrera sig på två saker samtidigt [ändå är hon tjej..] och att hon glömmer hoppa. Är dock inte de minsta orolig för det då vi har så otroligt få pass bakom oss så med lite mer träning har vi löst de. Stefan har verkligen gjort ett enormt jobb med henne och det är en helt annan hund jag har i andra änden av kopplet nu än för några månader sen. 

När vi kom tillbaka till bilarna efter att Mattias kört så har den lilla terroristen, odågan, tjuven, charmtrollet, klätterapan även kallad Rappi klättrat över från bagageluckan [hur kunde jag GLÖMMA att hon lärt sig det!] och var överlycklig över att hon hamnat rakt i en skål full av malda ben. Ben som nu var uppätna. De är fruktansvärt tur för henne att hon är söt en sån gång må jag säga!
Hon fick istället för att hoppa tillbaka i bagaget och terrorisera en trött Zo komma ut och kampa lite i Stefans softstock och göra ett försöka att flytta skyddsärmen. 

På vägen hem stannade jag vid biltema för att springa in och kika på en sak [personalen älskade förmodligen mig då jag smet in 18.46 och ut 18.57.. de stänger 19.00] , hittade inte de men hittade två dynor till hundarna till bra pris och med perfekt storlek. Två på bredden fyllde bagageluckan på millimetern.
Ute igen kunde jag inte hålla mig från att köra lydnad på den tomma parkeringen med Zo. Först platsliggning och det var inga större bekymmer med den trots att hon hade en motorväg bakom rumpan.
Det var ju ett tag sen vi körde lydnad och damen var allt lite sugen så de fria följet blev faktiskt fint! 

hitta hunden!

Under tiden jag körde lydnad passade den andra lilla finurliga saken på att klättra över igen men denna gång aktade hon sig noga för benen utan satt bara som ett ljus i baksätet... längtar verkligen tills vi får tillbaka gallret! 

Nu soffan i ett försök att få luft... min förkylning är verkligen inte de minsta snäll!