och det bästa av allt. Hon är MIN, BARA MIN!

Sitter med en chailatte och några bitar mango [onödig info] och funderar på träningen jag och Rappi gjorde igår kväll. Ler fortfarande. Har behållit känslan i bröstet.

Med Rappis träning har jag verkligen tänkt mig lite extra för. Ibland försent men ibland i tid. Hon har själv fått lära sig många saker. Fått klura fram lösningar. Hon har fått lära sig att våga ta initiativ. Våga lite på att jag stöttar henne när hon behöver det och jag är so far väldigt nöjd med mina beslut. Även om jag önskar att jag kunde kommit på vissa av dom liite tidigare.

I vilket fall så lossnade en hel del för oss under träningen. Startade med lite fritt följ där hon nu börjar söka position eftersom det är det som gör att jag släpper på kärleksvågorna. Det är hennes nyckel till ett "bra" eller om hon har riktigt tur ett hopp upp i famnen [det sistnämnda är ngt hon börjat älska nyligen]. Vi tar ett steg.Två steg kanske fler, kanske inte eller kanske ännu fler. Hon kan inte klura ut i förväg vad det blir och koncentrerar sig därför skitfint!

Avbröt för lite vila. Passade på att plocka i ordning lite i hundrummet. Gick ut igen.

Tog fram den stora rosa fällen [är man en prinsessa ska man inte behöva frysa om magen mer än nödvändigt] . Kollade av ett "fel" från min sida. Fick det bekräftat.
Hon går på min hand i fjärren och lyssnar bara halvhjärtat på vad jag faktiskt säger. Så det blev handen i fickan och damen fick tänka så det knakade. Körde bara sitt och ligg och skiftet ligg-sitt var det som hon hade svårast med då det gärna blev Go´natt men efter lite stöttning om att de inte var rätt så gjorde hon fina skiften även om vi hade förflyttningar och annat men det var ju faktiskt inte det vi tränade på idag.

Avslutade med lite Go´natt och hon va bra söt när hon låg och halvsov på sin rosa fäll i månljuset. Det var då det slog mig. Jag tycker vansinnigt mycket om henne. Vi börjar bli ett team och hon är MIN. BARA MIN!