Började dagen med att möta upp securitas hundförare på ELMIA för lite träning i de lokalerna. Zo fick komma in och testas lite av ansvarig. Upplet av honom i rörigt rum, lite "skrämma iväg busen" osv och jag är mer än nöjd med henne. Ny miljö, ny figge och ny träning. Hon växlar fint även om hon tyckte de var lite lustigt att leta inomhus och dessutom med mig på avstånd MEN hon löser allt kalas fint! Lite mängdträning och det där kommer bli kalas.
Fick sen kontrollera energin och sitta still på ett möte i två timmar innan de var dags för lilla långhåret att få hitta på något. Det blev 1,2km spår med underlag från helvetet. En gigantisk åker som var toklerig och FULL av traktorspår. Tänk er en sandlåda där en treåring suttit i några timmar med sin nya leksakstraktor. Så såg de ut. Spår ÖVERALLT och åt alla håll. Började dessutom smått ångra att de var den långhåriga som skulle spåra när jag kom tillbaka och själv var lerig till knäna...
Så känslan var att jag skulle behöva stötta henne då vittringen har en tendens att "go bananas" när de blir mycket spår. De blev ju dessutom ganska långt så jag var lite osäker på om hon skulle orka hela vägen om de blev för jobbigt med alla traktorspår. De hela tog 500 meter. Vi hade tagit oss igenom första sträckan utan några som helst konstigheter, tagit första vinkeln, nynnat oss genom sträcka två och vi kommer till bågen. Då brast de. Jag började gråta. Hon jobbar så äckligt bra..! vinkeln är i mitten av ett virrvarr av spår och hon jobbar sida till sida och backar några centimeter innan hon går rätt.
När man har två hårresande sträckor bakom sig så är det allt som krävs för att bubblan ska spricka och tårarna börjar rulla. Så där gick jag bakom min bästa långpäls och grät. Väl i mål var jag mållös.
Du är oslagbar och du överbevisar mig VARJE gång vi spårar. Dags att låta dig utmanas :)
Nu ska jag njuta av en kväll i soffan innan de blir att jobba 4 nätter i rad ;)
Älsklingar!!!!!!!!!!!!!!!
SvaraRaderaHäftigt!!! :D
SvaraRadera