Opretion på g...

Just nu känns det som en människa på 2 meter och 170kg försöker få plats i mig, vilket inte går och de stramar därför i alla celler. Allt får inte plats lägre. De är helt klart inte fullt så glammigt att bli vuxen som man hade velat. Jobb, pengar, bil, utbildningar, vad vill jag bli osv.. Eftersom jag inte riktigt har koll på något av detta blir de som en tickande bomb som hela tiden får bränsle. Inte fullt så rockigt!
Största frågan just nu är väll om jag ska anmäla mig till högskoleprovet igen eller inte...sista anmälingsdagen är ju på onsdag.

En operation är vad jag ska sysselsätta mig med under alla hjärtans dag i morgon.. Romantiskt värre! kom på det igår så har inte riktigt hunnit fatta men de är ju inget stort ingrepp och har jag tur är det över på några minuter. Funderar på om jag ska be om en spegel så jag får se det hela! Det som ska göras är att jag ska ta bort en sak som sitter vid mitt högra skulderblad. Är bara en ska jag är orolig för och det är att de förmodligen kommer klia när såret läker och att jag  inte kommer nå att klia... PANIK! men de är ett senare problem!

Tränigen av Zo går sakta framåt även om jag efter första passet i lördags ville sätta mig ner och gråta mitt i ridhuset. Hon gjorde allt förutom att göra de jag sa.. iof mycket mitt fel men då va jag riktigt less.
Innan pass två hamnade hon däremot i slagsmål och vipsa hade jag en otroligt samarbetsvillig hund.. Typiskt Zo att man måste bli skitsur på henne för att hon ska vilja arbeta men blir man irriterad lägger hon ner. Men vi ska nog få till det, ska bara lära mig att inte säga KOM under passen.. hmm!