va menade han?

efter jobbet igår hade jag en enorm flyktkänsla i hela kroppen, jag ville bort, bort, BORT och med vänner som var upptagna blev det att ta sessorna till Mullsjö BK. Det var en smått förvånad farfar som tittade på medan jag fixade för avfärd. Kanske kan bero på att klockan var halv tio. Kanske. Vet ni vad han menar med sin kommentar "Jag är i och för sig inte så förvånad, det är ju trots allt DU!"..?

Planen var från början att bara gå ut och gå lite fritt följ med Zo för att släppa alla tankar i huvudet. Vi har ju jobbat på att hon ska lita på mig och stanna kvar och trampa. Innan gick det tre meter innan hon tvekade, sen höll hon ett lkl I program och då i koppel och igår gick vi i ÅTTA minuter. Den känslan av stolthet och lycka som kom krypande för varje meter är obeskrivlig! IPO L:et + en rad olika svängar och tämpoväxlingar + halter. Hon slutade aldrig trampa!! :') 

Avslutade med inkallningar där vi tog tag i ingångarna. Hon har ju varit enormt vid bakom mig och hon ska egentligen inte ens gå bakom... lite förklaring på hur jag ville ha det och sen la vi till jakt och vips så hade vi en fin inkallning! 

Rappi Rapp fick träna position och med den glädjen och spralligheten hon har så blir det att jag står och ler hela tiden. Hon är så otroligt söt när hon anstränger sig! Lite ordförståelse på sitt, ligg och stå. Har märkt en sak jag kommer få passa mig otroligt noga för. Hon är GRYMT känslig på kroppsspråk, handtecken, ben och hållning. Om jag står still och gör en handrörelse i samma riktning som jag har på "sitt" så sätter hon sig direkt osv. Roligt men något jag måste tänka på! 

Zo fick komma ut en gång till [trots att jag var uppäten av mygg!], ännu mer fritt följ men bara två minuter. Läggande, ställande,  hopp-sitt-hopp och apportering i slutet var jag så löjligt glad så jag kan inte sätta ord på det. När jag behövde det som mest! 

Lillfisen fick ett andra pass hon med. Apportering och plats. Tror jag ska låta apporteringen vila lite för så fin hantering, fart och "avlämning" hon har [hon kommer rakt emot mig] NATURLIGT är det synd att förstöra. 

Hemma igen fick alla var sitt stort ben!Heffa som fått stanna hemma hade precis avslutat de ben han fick när vi åkte. Bortskämda fining! 

Hade velat stanna tiden, behålla känslan i kroppen, behålla allt! Finns inga ord som kan beskriva träningen på ett bra sätt. Jag behövde dom och dom ställde upp precis som alla andra gånger utan att kräva något tillbaka. En viftande svans och ögon som rymmer så otroligt mycket kärlek och trygghet!